 |
Kennel Silver Jack´s / Stuteri Österängen |
| Lite kort om oss.. |
I slutet på 90-talet köpte vi våran första häst, det var en korsningsponny mellan welshcob/connemara. Han var en maxad D-ponny. När hovslagarn kom ut och skulle sko Windy så visade det sig att det var en fånghäst vi fått tag på, så vi beställde tid hos Vet. Marianne Lindesjö för genomgång av benen. När vi hade röntkat honom så visade det sig att han hade kraftiga hovbenssänkningar. Det beslutades att ta bort honom omgående, och så blev det. Vi åkte hem och ringde efter nödslakten som kom hem till oss och gjorde vad han skulle. Det blev ett väldigt snöpligt slut på den historien.
Nu var vi på jakt efter en lite större häst och inte någon maxad D-ponny. Det blev en varmblodig travare, Nicko Lizing hette han. Vilken häst! Go och snäll på alla vis och vacker var han ju också, rappsvart med vit stjärn. En riktig drömhäst.
Vi startade honom på Solvalla ett par gånger i montélöp med bra resultat.
Nu skulle vi skaffa en liten kompis till honom. Det blev en liten shettisvalack ca. 90 cm hög, han hette Fridhems Erik och fux till färgen. Vi kallade honom Fritte. Den här hästen körde vi in och började träna upp, för nu skulle ungarna ta ponnytravlicens. Vi fick skaffa körutrustning och Peter fick börja svetsa ponnysulkysar. Två ggr i veckan åkte vi in till Solvalla för att de skulle tränas och ha teori i ponnytravskolan.
Till slut så fick barnen sina licenser och kunde börja tävla, men nu var problemet ett annat, två barn och en häst. Det gick inte så bra. Ut och leta efter ny häst och vi hittade Jikas Sue-l Pojke en svart shettis 105 cm hög. Så nu var det bara att läsa proppar och se efter vad det fanns för lopp som skulle passa. Det gick lite knackigt i början innan placeringarna började komma, men sen kom det fler och fler och även segrarna. I och med att segrarna kom så sjönk tiderna på hästarna och plötsligt var man kvalificerad till årgångsloppen i slutet på säsongen. Det var så här det började, på en liten nivå som växte till sig ganska snabbt.
Bra resultat, mera hästar, började med att föda upp egna hästar med bra stam, åka på utställningar, fick bra resultat även där och så var karusellen i gång.
Nu ville vi pröva med att ta fram egna avelshingstar också. Skam den som ger sig, efter att visat våran hingst tre år i rad så äntligen blev han godkänd våran Fridhems Gogo som fick stamboksföringsnumret RS 366. Han hade minsan visat vad han gick för, både exteriört på utställningar 42p på Jubileumsutställningen på Solvalla och femte bästa i BIS ringen av ca. 160 shetlandsponnysar totalt och hans prestationer på travbanorna. Han placerade sig bland de främsta på prispallen i årgångsloppen och vann till slut 6-års championatet.
Nu var barnen äldre och vi började även att tävla med gotlandsruss vilket de får börja köra fr.o.m. det år de fyller 12 år. Nu började gården vi bodde på bli för liten. Vi flyttade från Vindö som ligger längst ut i Värmdö skärgård upp till Sala till en lantbruksfastighet med en underbar omgivning. Fina rid och körvägar, till och med grannen har en travbana som vi får träna på. Och så här rullade det på. Stor gård, flera hästar, nu började vi även med uppfödning av russ, connemara och vbl.
Helgerna gick åt till att åka runt och tävla i hela Sverige. Från Jägersro i söder till Östersund i norr och däremellan även någon resa över till Gotland också för att tävla antigen i ponnytrav eller gå på någon uställning med hästarna.
Med tiden började barnen i gymnasiet och vidare upp i högskolan och då räckte tiden inte till riktigt för dem att träna och tävla. Då beslutade vi att dra ned på hästantalet och sålde iväg det mesta av tävlingshästarna. Så nu har vi endast tre hästar kvar som får gå och beta av markena så det inte växer igen.
Det vi satsar på nu i stället är våra hundar som är utav rasen Jack Russell terrier. Det är en stor hund i litet format. Det är en underbar hundras på alla möjliga sätt. Vi är uppväxta med boxer, schäfer, dalmatin och st:bernard, så skillnaden är inte så stor annat än storleken.
Jack Russell har vi haft i några år redan, men det var utav den oregistrerade sorten. Vi hade ju egentligen inte planerat att ha den här rasen men det bara blev så när en bekant till oss frågade om vi kunde tänka oss att ta hand om en omplaceringshund. Han var 3 år då och hade haft fem stycken hem redan och vi hade ju ingen hund för tillfället så det gick ju bra. Efter ytterligare ett år blev det en till Jack Russell som sällskap till den andra hunden. Och på den vägen är det.
Vi ville börja satsa seriöst på Jack Russell och sökte efter hundar som är registrerade i SKK för att dels kunna få stamtavla till hundarna och få registrera sig som uppfödare och kunna få ta del utav SKK´s aktiviteter.
Vi sökte efter linjer som vi själva är förtjusta i, så i dagsläget har vi importerat hundar från Australien, Frankrike, Tyskland och även hittat linjer här i Sverige.